Fråga Hej,
Mitt problem är enkelt. Vi gifte oss unga. Första gången vi gifte oss. Hon hamnade i bagageutrymmet på en liten Datson, $17 i växelpengar och kyss ditt gifte i Mexiko. En månad eller två senare berättade vi för våra föräldrar. Vi gjorde det rätt i en baptistkyrka och helgades av Gud. Vi hade ett underbart äktenskap, vi hade en liten flicka, en gudinnaliknande flicka som jag knöt ihop. Hon var allt för mig, sedan hon blev lila överallt och långt svart hår. Jag kunde bara inte vänta med att hålla henne och jag kommer aldrig glömma att göra det. Min fru gick in i babyblues, jag var arbetsnarkoman. Vi rökte gryta och här kommer jag till min fråga. Min frus syster flyttade bort för att bo hos sin faster och skaffa barn. Sedan kom hon tillbaka och gifte sig med en man som inte trodde på Gud och inte heller kunde få barn. Hennes syster var ett par år äldre än henne. Jag minns att de körde till Los Angelas för att besöka oss eller henne, eftersom jag minns att min b-i-l betedde sig konstigt. Han fortsatte att skratta &sjunga &prata om en ny låt han hörde på vägen till vårt hus. Låten var "One is the Loneliest Number", av Three Dog Night. På den tiden kunde jag inte förstå eftersom låten inte var så ny och jag var redan trött på den. De kom tillbaka några dagar senare och tog med sig min fru och min bebis medan jag var på jobbet. Jag förstod ingenting. Allt eftersom tiden gick inser jag att min b-i-l satte upp min fru med sin vän och flyttade dem i hans föräldrars garage för att hyra för välfärden. När jag gick ledigt hittade jag henne med min b-i-l vän. Hon ville inte ens prata med mig och har fortfarande inte gjort det. Jag förstod inte, men jag visste att de var avundsjuka på vår bebis och att de skulle övertala henne att lämna mig. Jag tror att hon mentalt inte kunde hantera vad hon blev. Hon fick ett sammanbrott, så jag fick vårdnaden om vårt barn. Mitt b-i-l hade bakomliggande motiv känner jag. Allt detta ägde rum för länge sedan. De kidnappade vår baby och The M-i-l blev inblandad. (Min fråga är:Försöker förlåta min bil som också inkluderar hans fru som jag verkligen inte har något emot. Och den Mil som jag har erkänt min förlåtelse, men det var inte så lätt heller. Jag har kämpat med min dotter som de uppfostrade som också blev underbar på alla sätt, förutom att hon hatar mig. Hon förstår inte medkänsla eller så var hon övertygad om att jag inte älskade henne. Min nya fru och jag gick för att prata med min Mil &hon rådde mig för att hålla mig borta från min dotters liv. Jag grät i flera dagar. Jag gick och hittade var min dotter bodde, men hon var inte hemma. Jag såg stugan ute i skogen, väldigt privat. Men det gjorde jag inte hörde från min dotter en gång. Jag fick ett brev en gång där det stod att de ville adoptera henne. Jag antog att hon också ville bli adopterad. Ett papper ändrar inte en blodlinje eller ger henne en anledning att hatar mig. En djupt rotad förbannelse. Hur förlåter jag någon som förstörde mitt äktenskap och uppfostrat min dotter till att hata mig? Jag visste inte när jag skrev under adoptionspapper att min x-fru skulle behöva betala sin syster för att uppfostra sin dotter. Hon har aldrig berättat för mig något bra eller dåligt eller bra om sig själv. Hon är rädd för mig och hatar mig. Hon har ilska för mig, men hon vill inte berätta varför? Så detta gör det svårare att förlåta mina x b-i-l &m-i-l. Jag har haft ont i hela mitt liv genom att förlora min familj. Mycket mer sedan jag fick reda på att hon fostrades till att hata mig. Hur hittar jag förlåtelse över något som hände för så länge sedan, eftersom jag verkligen vill lämna det förflutna bakom mig, jag är nästan där, SNÄLLA HJÄLP. BARA JAG
Jag är lyckligt gift nu de senaste 36 åren.
Vi har försökt bryta isen med min dotter. Hon pratade med oss och nu vill hon inte ha något med mig att göra. Hon har inte tålamod med mig. När vi pratade var det så underbart. Jag var så exalterad att jag skramlade vidare. Hon växte upp som enda barn. Jag har inget att dölja. Hon verkade bara leda mig tills jag tror att allt är okej och sedan blockerade hon mina samtal. Det är så komplicerat!
Svar Hej Chris~
Ibland är det inte så lätt att hitta förlåtelse. Och det finns vissa som lätt kan förlåta än andra. Du har burit med dig denna enorma börda för länge och det är dags att du ger upp den och går vidare med livet. Med det sagt kan jag inte ens börja föreställa mig vad du har varit med om och vad du fortfarande går igenom. Men jag är övertygad om att man måste lära sig att förlåta någon gång annars kan man inte få inre frid fullt ut. Förlåtelse är till för dig, den person som har upplevt (och upplever) smärtan och smärtan. Du behöver inte förlåta just den personen, du gör det bara i ditt hjärta. När du väl kan göra det kommer du att känna att en enorm vikt har lyfts från dina axlar. Skulle det inte vara bra för dig att äntligen kunna göra det här? Men bara du har den makten.
Du måste inse att medan detta hände var det här omständigheter utanför din kontroll. Och du kan inte skylla dig själv, att fortsätta bära denna börda och att dröja vid det förflutna. Som jag sa innan det är svårt att släppa taget. När jag har saker som stör mig ber jag och ber Gud att bära den bördan för mig. Det verkar vara det enda som ger mig frid, att hjälpa mig att hantera och hantera saker som ligger utanför min kontroll. Annars skulle jag vara en röra och stressad så mycket hela tiden. Jag vet inte om det är något du skulle kunna tänka dig att göra, men det kan absolut inte skada om du är öppen för sånt. Det är bara ett förslag för dig att kanske överväga.
Det största problemet här är dock att du på något sätt ska lära dig att förlåta de tidigare MIL och BIL, och i slutändan din dotter. Det verkar som om du försökte vara en bra pappa för din dotter, med den begränsade tillgång som du hade till henne. Du måste förstå att hon har fostrats med att höra dåliga saker om dig, hennes familj som uppfostrat henne med att prata illa om dig, negativitet föder negativitet, det är ett faktum. Så det är allt hon känner till när hon växte upp. Det är en sorglig sak att behöva möta verkligheten att de verkligen har vänt dig mot henne. Vad det låter som att du säger (och rätta mig gärna om jag har fel här) men hon har haft begränsad tillgång till dig i sitt liv, och hon är vuxen nu och har blivit hjärntvättad för att tro att du är en viss sätt och det är en dålig pappa, ville inte ha henne/ville inte se/ha något med hennes uppväxt att göra, etc, etc. Därför är hon så bitter och behandlar dig som hon gör.
Summan av kardemumman här är att hon verkligen inte känner till den verkliga du, hon känner till den här falska föreställningen om dig som hennes familj uppfostrat henne till att ha om dig. Och på ett sätt kan du inte klandra henne för att hon är så här, du måste skylla på familjen för att hon vänt henne mot dig hela livet. Du har försökt att vara involverad i hennes liv, du har försökt prata med henne och förklara din sida av historien, men hon är huvudstark i sina sätt och är bunden och fast besluten att tro på vad de har berättat för henne om dig. Min poäng är att du har försökt göra allt du kan göra och det är inte troligt att det finns något annat tyvärr som du kan göra åt den här röran som hennes familj har orsakat. Det måste i slutändan vara upp till din dotter att vilja lära känna dig på egen hand. Låt henne bara veta att oavsett vad som har hänt, oavsett vad hennes familj har sagt om dig, så älskar du henne och du kommer alltid att göra det och ingenting kommer någonsin att ändra det faktum. Oavsett vad du försöker övertyga henne om annat, kommer hon att tänka och göra vad hon vill. En dag kanske hon äntligen kommer att inse att det är hon som gör ett stort misstag genom att inte lära känna dig bättre och ge dig en chans att börja om och ha den där mycket viktiga far/dotter-relationen.
Jag är ledsen att du måste utstå detta och att fortsätta bli sårad av henne och till och med hennes familj. Det är inte ditt fel och du måste försöka släppa det och gå vidare med livet och bara vara glad och tacksam för att du har en fantastisk fru som verkar älska och stötta dig oavsett vad. Allt du kan göra det ta livet en dag i taget och ta dig igenom det. Jag hoppas att detta hjälper dig lite.
