olyckligt äktenskap

Fråga
Jag är säker på att det verkar vanligt, men jag känner mig så ensam! Jag har varit tillsammans med min gymnasieälskling i 23 år (gift i 12) och vi har 3 barn (6-17). Jag vet i mitt hjärta att jag inte älskar min man. Jag bryr mig om honom, men om jag kunde skilja mig från honom imorgon skulle jag göra det. Vi har haft massor av problem (narkotikaberoende och missbruk) som har lösts för det mesta, men det räcker inte för att göra mig lycklig. Jag vet att han älskar mig och har gjort många uppoffringar för mig. Om vi ​​pratar om att jag bara inte är glad, antingen gråter och tigger han eller blir väldigt arg. Den enda anledningen till att jag fortfarande är med honom är för att han inte känslomässigt kan hantera det. Han har inte mycket stöd i sitt liv förutom jag, och jag känner ansvar för hans välmående. Men hur är det med min? Jag är inte trogen honom, även om han inte vet detta. Vi har inget sexliv att tala om, vi trivs inte riktigt med vårt liv tillsammans. Men hur kan jag lämna honom utan att trycka honom över kanten känslomässigt, pressa honom tillbaka till droganvändning och förstöra honom? Jag vill bara vara glad. Jag är nära 40 och känner mig nästan klaustrofobisk vid tanken på att leva mitt liv som det är nu. Jag har känt så i åratal och verkar helt enkelt inte ha modet att göra något. Vi hade separerat under en period för flera år sedan, och han trakasserade mig till den grad att jag tog tillbaka honom för att jag bara inte orkade mer. Det var lättare att ta tillbaka honom och fejka ett leende. Men jag är vid den punkten i mitt liv nu att det blir svårare och svårare att göra det. När jag är med vänner, eller bara mina barn, är jag mer mig själv. När jag är hemma med honom lever jag en lögn. Så olycklig, grinig....Vad kan jag göra?

Svar
Marie,
Du fortsatte att skaffa barn med den här mannen även när han gjorde alla dessa saker du ogillar. Så nu vill du lämna och skapa störningar i dina barns liv? Jag tror inte att det är i barnens bästa. Såvida det inte finns en omedelbar fara för dem eller dig själv tror jag att det du ska göra för dina barn är att hålla ut trots din olycka. När dina barn är uppe och ute kan du bestämma om du ska stanna eller inte. Jag tror att du under tiden fokuserar på dina barn och deras bästa. Om detta betyder att fejka ett leende så är det vad det betyder. Barn behöver ett hus med två föräldrar. Nu skulle jag också föreslå rådgivning. Par om du kan och individuellt säkert.
David
www.help4life.net