Är det möjligt att rädda detta äktenskap

Fråga
Okej det kan bli lite långt men jag ska försöka fylla i alla detaljer. För ungefär 3 månader sedan kom min fru till mig och sa att hon ville vara glad hon kände att hon ville ha en provseparation och hon ville åka hem, vilket är 500+ mil från där vi bodde. Vi har två underbara barn 2 och 3 båda pojkar. Hon sa att hon ville få ett jobb och gå i skolan hon har aldrig varit på en bar mer än 3 gånger sedan hon var 21. Jag bad henne att inte lämna eller om hon ville hitta sig själv vilket det lät som för mig att flytta ut i stan och låt pojkarna stanna här. Men vad hon än bestämde sig för, ta inte pojkarna ifrån mig. Med några månaders mellanrum behöver jag åka iväg för en veckas resor på grund av mitt jobb. Strax efter allt detta hade jag en resa till Kalifornien. När jag kom tillbaka verkade det som att hon hade mått bättre och hittat sig själv igen och allt var ok. Vi älskade ungefär en gång i veckan i stället för en gång i månaden kanske tidigare. Jag tyckte att hon var ok för hon hade fått lite tid ifrån mig. Det gick väl en månad och hon hade sagt att hon ville gå på barskötselskolan vi hade verkligen inte pengarna men jag sa att vi ska spara så gott vi kan och du kan göra det. Jag var här för att stötta henne i det hon ville do. Vi hade planerat att hon skulle åka hem på sommaren i ungefär en månad sedan skulle jag ta ledigt från jobbet och komma upp och vi skulle alla köra tillbaka. Vi fortsatte att skjuta upp det och skjuta upp det på grund av att fordon behövde arbete eller bara oförutsedda räkningar. Vi säger båda att det har varit enuff att vi har ett par extra dollar, antingen gör vi det nu eller så kommer det inte att hända. Så det gjorde vi och hon åkte hem och hälsade på våra föräldrar. Nåväl en vecka senare ringde jag henne och hon sa till mig att jag inte kommer tillbaka hem. Jag stannar här uppe och pojkarna är det också hon sa att hon ville skiljas som hon missade från college, hade ett jobb och var bara inte lycklig. Hon sa att hon skulle få ett jobb, gå tillbaka till skolan och festa som om hon aldrig hade kunnat förut. Det skulle bara bli svårare eftersom hon har två barn att göra det med nu. Jag var så klart förvirrad och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det enda jag hade bett henne om och hon gjorde det. Jag sa att jag skulle ta de rätta stegen när någon säger något sådant till dig. Jag tog bort mitt namn från alla konton som bytte kreditkort och separerade våra räkningar. Jag blev tillsagd att inte säga något att om hon var den typen av person som ville hämnas så kan hon göra det genom pengar. Det gick ungefär två veckor och vi hade arbetat fram en överenskommelse om hur mycket pengar jag kunde skicka till henne för pojkarna. När det var dags för den andra summan pengar hade jag inte ställt in tomten men jag tänkte göra en postanvisning och skicka den till henne. Tja, hon blev arg och anklagade mig för att inte bry sig om mina barn och vara en dålig pappa. Detta satte mig i ett anfall av ilska jag blåste upp och sa åt henne att inte skylla på mig att hon var den som bestämde sig för att lämna och ville ingenting med mig att göra att hon inte hade någon att skylla på än sig själv. Jag fortsatte sedan till Western Union pengarna för samma dag. Jag ringde tillbaka till henne och sa åt henne att gå och hämta den och det gjorde hon efter det, hon ringde upp mig och sa att hon aldrig skulle bli ihop med mig igen nu efter att ha gjort ett sånt jippo. Vi pratar lite turms just nu. Jag kan inte få henne att prata med mig på en känslomässig nivå utan bara på en civil nivå. Jag gjorde ett misstag när jag tappade humöret men jag hade många blandade meddelanden som skickades från henne och min känsla för mina pojkar. Jag har läst många böcker, en av dem är män från mars kvinnor från Venius. Det visade mig mycket hur vi inte visste hur vi skulle kommunicera och jag visste inte hur vi skulle lyssna. Det visade mig också att vi båda gjorde stora misstag i vårt äktenskap. Jag har gjort det till mitt personliga mål att se vad i mig själv om något jag kan förändra. Tillsammans med det försöker jag få henne tillbaka att komma tillbaka med mig. Jag tror att våra problem är små men vi har många saker djupt rotade som orsakar denna smärta och kaos. Bara för att ge en kort uppfattning om vad som ledde till detta kommer förmodligen inte att vara så kort. Vi gifte oss ung, hon var 18. Jag var 21. Vi flyttade in tillsammans, jag arbetade inte vid den tiden, inte heller hon. Jag fick arbetslöshet när jag gick i skolan. Efter skolan fick jag ett jobb vid det här laget gjorde jag ett stort misstag när jag pratade med andra kvinnor på internet. När jag var på jobbet en dag hittade hon det och ringde upp mig. Jag blev arg eftersom jag samma natt hittade ett inlägg där hon letade efter vänner där hon sa att jag var ensam hemma. Det var min ammunition för att jag bad henne flytta ut ur huset, jag behöver tid att tänka. Efter ungefär två månader och hennes samtal för att lösa det, förstod jag att jag verkligen älskade henne och ville vara med henne. Lite efter detta gick jag med i tjänsten och gick på boot camp när jag gick till min skola hon gick med mig saker var bra vi hade pengar och vi var tillsammans. Hon uttryckte för mig att hon ville ha en bebis. Jag trodde att det skulle vara bättre tills vi fick våra pengar på rätt sätt men hon varierade och tryckte på det fina är att jag gick med så att vi kunde bilda den familjen så jag sa att om det händer så händer det och visst jaja det hände! Först var allt bra men efter att han föddes fick vi vänta i 6 veckor innan vi kunde skrämmas. Efter den tidpunkten försökte jag bli intim med henne men hon sa att hon inte var intresserad vilket jag förstod. Så jag gav henne utrymmet som visade sig vara 9 månader innan vi var intimt igen. Och efter det blev vi välsignade med ditt andra barn. Under tiden mellan vår första och andra blev jag upprörd över att jag övervägde att lämna eftersom jag inte kände att min fru inte älskade mig. Jag funderade på att lämna och få en skilsmässa eftersom jag hade haft tankar på att jag hade missat så mycket men ju mer jag tänkte på det insåg jag att jag hade gjort ett val och att jag behövde stå upp för mitt ansvar. Jag vet inte om något av det hjälpte men kände att det var viktigt. Vi har varit gifta i totalt 6 1/2 år. Jag har aldrig räckt upp en hand till henne, jag har aldrig ens svurit till henne. Men hon säger att jag har misshandlat henne psykiskt. hon har tagit collegeklasser, gått på jobbintervjuer men antingen vill hon inte ta jobbet eller går bara inte tillbaka för den andra intervjun. JAG BEHÖVER SVAR OM DU KAN GE NÅGOT!!!!!!

Svar
JK,
Jag vet inte om jag verkligen kan hjälpa dig. Det låter som om du är på en plats utan återvändo. Du måste bestämma om du vill ha tillbaka henne. Om så är fallet gör du saker som visar det. Om du vill ha tillbaka henne på grund av pojkarna måste du skaffa en advokat och slåss. Jag skulle föreslå att du flyttar dit hon är så att det inte finns någon ursäkt för att inte träffa pojkarna. Det kommer också att visa en domare hur långt du är villig att gå för att ta hand om dina söner.
David
www.help4life.net