Fråga --------------------------
--------------------------
Uppföljning till
Fråga -
Jag har varit gift i nästan ett år. Maken har varit deprimerad i över 7 år. Det verkar som om den andra gången vi gifte oss gick han utför. Nu är det till den punkt där han inte vet vad han vill ha av detta äktenskap. Han säger att han är olycklig men kan inte säga varför och tror att äktenskapet är skyldig. Vi har varit på rådgivning och jag har ändrat allt han vill ha förändrats, men han är fortfarande olycklig. Han mopar runt i huset och pratar aldrig med mig eller är på något sätt tillgiven. Detta är vårt andra äktenskap för oss båda med 5 barn mellan oss. Jag lever mitt liv i limbo och väntar på dagen han kommer hem och säger att han ska flytta. Jag flippade ut inombords ikväll som när han läste tidningen såg jag att han tittade på hus för uthyrning. Han tittar aldrig på det. Jag känner mig arg över att han tar ett äktenskap så sakligt och bara verkar ge upp. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska agera. En del av mig vill vara så snäll som möjligt i hopp om att han ska bli lycklig. En del av mig vill skrika och skrika för att jag är så grym. Det här har pågått och pågått sedan vi gifte oss. Varje gång vi slåss tar han upp ordet skilsmässa. Snälla hjälp.
Svara -
Hej Sherry~
systemet innan du märker några förändringar. Det kan ta upp till en hel månad för det att bli väldigt känslosamt. Jag var själv på Paxil ett tag, och det hjälpte mig. Jag har hört mycket dåliga saker om Prozac och att det är kraftfullare än några av de depressionsmediciner som finns på marknaden. Det kan också göra personer som tar det mer benägna för våld eller våldsamma utbrott. Nästan som att det förändrar ditt humör och ditt tänkande.
Han borde verkligen prata med sin läkare igen och se om han kan anpassa sin medicinering. Jag skulle seriöst tala med doktorn om att sluta med Prozac tillsammans och gå med en annan medicin. Ökade läkaren sin dos av Paxil och det hjälpte inte riktigt, eller vad?
Det finns inte mycket du kan göra för att få honom att stanna i äktenskapet och inte lösa dig. Allt du verkligen kan göra är att försöka få honom att se att du försöker stödja honom under denna svåra tid. Ibland är det svårt att hantera någon som har depressionsproblem. Det verkar som att oavsett vad du gör så hjälper det inte.
Han måste vilja anstränga sig. Jag vet inte vad mer jag ska föreslå dig. Du verkar göra allt för att ta itu med dessa problem, rådgivning, mediciner, gör ditt bästa för att stödja honom, etc. Jag önskar att det fanns något jag kunde säga till dig eller ge råd som skulle fungera, men jag är rådvill om vad mer att föreslå dig. Försök bara att fortsätta visa honom att du stöttar honom och att du finns där för honom oavsett vad. I slutändan blir det upp till honom att bestämma vad som händer härnäst.
Ställ gärna fler frågor så ska jag försöka hjälpa dig så gott jag kan. Om inte annat, uttryck bara din oro så lyssnar jag på dig.
Tja, vi gick till vårt rådgivningsmöte i går kväll och det var en katastrof. Hela tiden var fylld av vilken hemsk styvmamma jag var och att hans barn inte vill vara i vårt hem på grund av mig. Att jag är elak mot dem eller ignorerar dem. Det är så fullständigt inte sant. Min man började bränna sina broar med sina barn långt innan jag kom in i bilden genom att ta piller och sova i 3 dagar när han fick sina barn och han skriker och skriker på dem tills de gråter nästan varje gång de är där. Jag böjer mig bakåt och försöker knyta an till dessa tjejer (9 och 11). 9-åringen kommer vi bra överens, men 11-åringen låter mig inte stänga. Hon vill inte ha ett förhållande med sin styvpappa heller så jag tar det inte personligt. Vi pratar trevligt och även om det är väldigt allmänt ibland så fungerar det för tillfället. Flickorna skulle bara hellre vara med sin mamma och de glider mer och mer på det sättet, men det handlar inte om mig. Han skyller bara allt på mig. Så han sa till kuratorn att om jag inte överöser den här 11-åringen med kärlek och kyssar hela tiden (vilket hon inte vill) så går han. Jag frågade honom väl, tänk om jag gör allt det där och hon fortfarande inte svarar och ändå hellre vill bo hos sina mammor? Min man sa till mig att han inte kunde leva med någon som hans dotter inte tyckte om. Så den här 11-åringen har all makt över huruvida mitt äktenskap lyckas för att misslyckas. Jag försökte prata om att jag dras tillbaka känslomässigt och fysiskt från mig och han sa när jag visar kärlek till styvdottern och hon är glad att han kommer att ge tillbaka det. Han fortsatte sedan med att säga att han hatar hela sitt liv, sitt jobb, allt. Så jag vet att det fortfarande är depression, men han är grym och elak och jag känner mig som en gisslan och står inför rätta. Rådgivaren gick med på denna helt skeva bild han målade. Jag håller inte med om detta, men rådgivaren sa bra, det här är mannens uppfattning om situationen så jag behövde ändra den.
Vad är dina tankar?
Svar Hej Sherry~
Jag tror att kuratorn är galen! Han/hon ska vara neutral och inte vara partisk mot någon av er. Med andra ord tar man inte parti här.
Detta har absolut INGET med 11-åringen att göra. Allt handlar om din man och hans problem med depression. Depression kan vara så fult att hantera. Han använder sitt barn som en ursäkt snarare än att ta itu med depressionen och ta reda på varför han känner så här. Han är arg och i panik över något. Och tills du kommer till botten med vad det är och varför han känner så här, kommer han att fortsätta att komma med vilken ursäkt som helst.
Han tar ut den här depressionen på dig, och det är inte alls rättvist mot dig. Du är på sätt och vis hans syndabock om du så vill. Han vill att någon ska skylla på sina problem istället för att ta itu med de verkliga problemen.
Om jag var i din situation skulle jag absolut vägra gå tillbaka till just den rådgivaren. Han/hon hjälper dig inte alls och kan faktiskt göra saker värre. Genom att ge din man makten att göra alla dessa problem till DITT fel. Din man måste först erkänna att han HAR ett problem, då och först då kommer han att kunna ta itu med problemen och åtgärda dem. Du måste försöka arbeta tillsammans som ett lag, inte vara i motsatta lag. Ni kommer aldrig någonstans när ni är emot varandra.
Det finns inte mycket du kan göra om han helt enkelt vägrar att arbeta med saker i rådgivningen. Du har helt rätt i att låta 11-åringen välja hur hon vill interagera med dig. Och återigen kan du inte tvinga henne att älska dig, gilla dig eller vilja göra saker med dig. Hon måste vilja göra det. Allt du kan göra är att interagera med henne på bästa sätt. Och om att vara civil och trevlig är hur du gör det, så får du mer makt. Låt inte honom eller den här rådgivaren övertyga dig om att du har fel i allt du gör. Om du gör det kommer det att få ner din ande och vilja. Du kan inte låta honom eller den rådgivaren ha makt över dig.
Om du har ytterligare frågor får du gärna fråga igen.
