Fråga Kära Melissa,
Jag heter Althea, jag är 44 år gammal och har haft allvarliga problem med att gå ner i vikt. När jag var i tonåren och början av tjugotalet hade jag inga problem. Sedan (efter att ha fått barn) med tiden började jag bli tjockare och fetare. Jag var i mitten av trettioårsåldern när jag verkligen började märka och så vägde jag. När jag upptäckte att jag vägde 199 kg. Jag började genast göra något åt det. Jag gick ner till storlek 12 igen, och nästa år fick jag tillbaka allt. Nu märker jag att när jag blir äldre och äldre, blir det svårare och svårare att tappa. Och det värsta med det hela är att min man bara verkar tro att jag måste gå upp och träna. Tja, förra året gick jag med på det lokala gymmet i 6 månader och tappade knappt en tum så jag kände att jag höll på med pengarna och slutade. Men sedan i juli förra året gick jag till mina föräldrars hus i Mexiko i 6 veckor och gick ner 20 kg. Jag kan inte förstå varför jag kunde göra det i Mexiko och inte hemma. Jag gör egentligen inget mycket annorlunda. Kan du ge mig några idéer om vad som kan hända? Hur kan du avgöra om det är en ätstörning, stress eller depression? Jag skulle uppskatta dina idéer. Tack!
Althea
Svar Hej Althea,
Först och främst ber jag uppriktigt om ursäkt för att jag precis återkommit till dig nu...
Detta är ett intressant ämne för mig; förutom att jag har kämpat med min egen vikt i många år tycker jag att det också lyfter fram mycket av hur vårt samhälle fungerar. Vi har tappat kontakten med vår egen intuition angående vad våra kroppar verkligen behöver, och förlitar oss istället på strikta dietregimer för att tala om för oss vad vi ska äta, eller äter vad vi än hinner med våra fullspäckade scheman. Men jag har insett att ät- och viktproblem nästan aldrig handlar om mat. Jag stöder inte "dieter" i ordets traditionella mening, eftersom de inte är hållbara, främjar en känsla av deprivation och ignorerar det faktum att vi alla är fysiskt och energimässigt unika.
Det är intressant att du har kunnat koppla din viktuppgång/nedgång till miljön....det kan tyda på att det är stressrelaterat. När vi är stressade gör överskottet av kortisol i våra kroppar oss att lagra överflödigt fett, särskilt runt mittpartiet. När du var i Mexiko skulle jag våga säga att du inte hade att göra med samma krav från det dagliga livet, deadlines, ta barnen till och från aktiviteter, ekonomi, trafik, etc. Du kunde koppla av och ta hand om dig själv. Om detta resonerar med dig, börja fundera på sätt att inkludera mer egenvård i din dagliga rutin, även om det bara är några minuter för dig själv varje dag.
För att få insikt i dina mönster kanske du också vill prova att föra en dagbok för matstämning. Försök att spela in vad du äter, hur du tänkte/mådde/mådde före och efter att du ätit, etc. Var ärlig mot dig själv....dagböcker är fria från bedömningar och ett kraftfullt sätt att föra det undermedvetna till det medvetna. Det behöver inte vara komplicerat, men det behöver inte vara konsekvent att börja observera några underliggande mönster.
Jag önskar dig lycka till på din resa, och jag hoppas att du har nytta av detta.
Varmt,
Melissa
