Processen:
1. Förberedelse: Håret tvättas och torkas noggrant.
2. Tillämpa lösningen: En stark kemisk lösning, som vanligtvis innehåller natriumhydroxid eller ammoniumtioglykolat, appliceras på håret. Denna lösning bryter disulfidbindningarna i håret, vilket gör att den kan omformas.
3. Rätning: Håret rätas sedan med ett platt järn eller en kam för att uppnå önskad rakhet.
4. neutralisering: En neutralisatorlösning appliceras på håret, som reformerar disulfidbindningarna i en rak konfiguration.
5. Slutbehandling: Håret tvättas och konditioneras.
Nyckelpunkter:
* permanent: Till skillnad från tillfälliga hårrätningsmetoder är rebondingresultaten permanenta. Håret kommer att förbli rakt tills det växer ut.
* kemisk förändring: Det är en hård kemisk process som kan skada håret om det inte görs ordentligt.
* Underhåll: Reboding kräver regelbundna touch-ups när håret växer ut.
* Lämplig för: De med lockigt eller vågigt hår som vill uppnå rakt hår.
* inte lämpligt för: De med bräckligt eller skadat hår, eftersom kemikalierna kan ytterligare försvaga håret.
risker och överväganden:
* Hårskador: Rebonding kan leda till torrt, sprött och skadat hår.
* hårbotten irritation: Kemikalierna kan irritera hårbotten.
* allergiska reaktioner: Vissa människor kan uppleva allergiska reaktioner på de kemikalier som används.
* kostsamt: Det är ett dyrt förfarande.
Alternativ till rebonding:
* keratinbehandling: En mildare metod som jämnar ut och rätar håret, men det är inte permanent.
* Hårförlängningar: Dessa kan användas för att lägga till längd och rakhet utan att förändra det naturliga håret.
* stylingverktyg: Räta strykjärn och hårtork kan användas för att tillfälligt räta ut håret.
Innan du överväger rebonding är det avgörande att konsultera en professionell frisör för att bedöma din hårtyp och avgöra om denna behandling är lämplig för dig. De kan också ge vägledning om korrekt eftervård för att minimera skador och upprätthålla resultaten.