Fråga -------------------------Herr. Cusumano,
Jag är väldigt ledsen att höra att din cancer har kommit tillbaka. Även om vi aldrig har träffats, gör den här nyheten mig ledsen för din skull. Men du kan slå det igen! Du är så intelligent och villig att hjälpa andra, och denna vänlighet kommer att belönas. Du kommer att klara det här. Själv är jag INTE inom det medicinska området. Jag är lärare i 5:e klass. Det visar bara att oavsett hur olika vi är så har vi alla ett gemensamt band på något sätt. Du är definitivt i mina tankar och böner, och jag tror helhjärtat att bra saker händer bra människor. Så jag har en riktigt bra känsla för dig.
Tack för dina uppmuntrande ord. Jag har inte berättat för min man, men när han ringde mig från jobbet igår kväll misstänkte han att något var på gång. Nu är han hemma från jobbet och sover, så jag har lite tid att tänka på vad jag ska säga till honom. Han kommer att gå ur sig själv, jag vet det, men han är en väldigt okunnig, intelligent kille - ungefär som du. Och jag hoppas att han bara vill attackera detta och ha en positiv attityd. Vad gäller mina föräldrar, och min tvillingsyster...herregud...Jaha, jag har mycket på tallriken just nu, som ni ser. Jag går från att ALDRIG NÅGONSIN vara sjuk till det här. Jag vet inte vad som väntar, och jag har valt att INTE slå upp något om det på internet. Jag håller med om att det kan vara en börda att veta för mycket. Jag tänker att jag bara ska gå till dessa läkare, specialisterna du nämnde, och min läkare nämnde dem också. Det som skrämmer mig mest nu är vad läkarna ska göra. Nu när jag kommer att träffa specialister är det verkligen nytt för mig. Jag menar allvar när jag säger att jag aldrig är sjuk; det här kommer att bli så främmande för mig. Tack igen för din vänlighet. Snälla vet att jag tänker på under din svåra tid. ~~Jana
Uppföljning till
Fråga -
-------------------------Herr. Cusumano,
Tja, jag gick till mitt möte kl. 14.00. Jag är så rädd nu, jag skakar när jag skriver det här. Jag berättade för honom alla mina symtom, han undersökte mig, ställde en massa frågor och sedan fick jag gå till labbet, där de tog mycket blod. Han ringde mig precis för ungefär 45 minuter sedan, och nu vet jag inte vad jag ska göra härnäst. Han misstänker något som kallas "non-hodgkins lymfom". Det är meningen att jag ska gå på en kattundersökning i morgon bitti kl 9. Han förklarade varför han trodde att det var det. Jag är så rädd att jag är stel. Och nu då? Jag kan inte gå igenom det här. Jag kan inte ha det här. Jag har en man och en 15 månader gammal bebis. Vad ska jag göra? Snälla berätta vad du tycker. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Min man är på jobbet just nu; han har jobbat nätter de senaste 3 nätterna och han börjar jobba dagar på måndag. Vad ska jag säga till honom? Vad ska jag göra härnäst? Tack för ALLA uppmuntrande ord du kan ha. Du har varit väldigt snäll. ~~Jana
281.420.9519
Uppföljning till
Fråga -
--------------------------
Uppföljning till
Fråga -
Tack för er omtanke. Jag bokade en tid och klockan är 14:00 i eftermiddag. Jag känner mig nervös, för jag vet inte vad han ska göra när jag kommer dit. Men jag går och håller dig informerad. Jag börjar må sämre, så jag tror nog att det här mötet är en bra idé. Jag önskar bara att jag inte kände mig så nervös när jag undrade vad som väntar! Tack igen, ~~Jana
--------------------------
Tja, grejen är att jag inte känner min primärvårdsläkare. Jag har aldrig träffat honom; Jag vet bara hans namn. Så jag känner mig lite obekväm--typ av blyg--att gå till honom. Det här är lite nytt för mig. Jag är ALDRIG sjuk. Det mesta jag någonsin varit hos läkaren är under min graviditet, när jag träffade min obstetriker. Finns det något jag kan göra hemma för att få mig att må bättre? Någon form av medicin? Jag kommer att göra som du föreslår, och jag hoppas att du kan berätta för mig vad jag kan göra för mig själv för jag börjar må lite sämre; smärtan är mer intensiv. Jag skulle kunna ta mer Tylenol, eller vad du nu tycker. (Min feber har brutit för nu, men jag vet att den kommer tillbaka.) Jag skulle till och med gå till den här läkaren, men skulle verkligen uppskatta lite tips om vad han kan göra när jag går till honom. Jag gillar inte överraskningar, och som sagt, det här är ganska nytt för mig. Dessutom, vad är en systemisk sjukdom? Tack på förhand för din hjälp. Jag vill verkligen börja må bättre. ~~Jana
Uppföljning till
Fråga -
Jag är 33 år gammal, lyckligt gift, med ett barn, en 15 månader gammal liten flicka. Jag har haft några symtom som har stört mig. Jag ska förklara dem så gott jag kan. De senaste två veckorna har jag haft ont i övre delen av vänster sida av magen; det är mycket värre när det berörs, eller om jag rör mig mycket. Jag tror också att det har blivit värre de senaste 2 veckorna. Också, under inte riktigt 2 veckor, är den allra övre delen av mina lår, precis där mina ben böjs, MYCKET smärtsam. Det finns också klumpar på båda sidor, och klumpen på vänster sida verkar vara större. Jag hanterade dessa symtom så gott jag kunde, men nu, de senaste 5 dagarna, har jag haft feber och jag är så trött att jag inte ens vill gå upp. Jag tar Tylenol mot febern (101-102) men det går inte över! Jag är ALDRIG sjuk. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag trodde att jag så småningom skulle börja må bättre, men jag mår definitivt INTE bättre, och det har kommit dit det är svårt att ta hand om min bebis för att jag mår så dåligt. Jag har sagt till min man att det är en förkylning, men jag vet att det INTE är en förkylning. Det här är det värsta jag någonsin känt. Vad mer kan jag göra för att må bättre? Ska jag ta något förutom Tylenol? Någon annan information du kanske behöver? Jag är 5'6", 140 lbs, röker inte, dricker inte, springer 15-20 miles/vecka, har alltid varit frisk. Tack på förhand för din hjälp. ~~Jana
Svara -
Hej Jana,
Jag skulle föreslå att du träffar din vårdgivare så snart du kan. Vänstersidig övre buksmärta med svullnad i båda ljumskarna i samband med smärta och trötthet är allvarliga tecken och symtom som tyder på en systemisk sjukdom. Detta måste utvärderas. Snälla skjut inte upp det här.
Svara -
Hej Jana,
Jag uppskattar din oro över att träffa en läkare som du inte är bekant med, men jag tror verkligen att detta kräver att du lägger detta bakom dig och träffar honom. En systemisk sjukdom är en som påverkar hela kroppen i motsats till en som bara påverkar en region (som vid en lokal infektion). Just nu kan Tylenol och eller Ibuprofen hjälpa mot feber och värk som detta orsakar. Vänligen håll mig informerad om resultatet av detta besök.
Svara -
Hej Jana,
Tack. Du gör mig väldigt glad. Allt kommer att ordna sig. Det är normalt att vara nervös. Allt du inte förstår, be bara om förtydligande.
Svara -
Hej Jana,
Detta var vad jag var orolig för att du kunde ha när du gav mig dina symtom. Det är helt normalt att vara förvirrad och rädd. Du måste verkligen gå igenom arbetet för att få en exakt diagnos. Du borde berätta för din man allt som händer. Han behöver veta så att han kan finnas där för dig när du går igenom testet.
Du kanske redan har tittat på detta på internet, så jag säger bara att försök få information från din läkare och lita på hans omdöme om sjukdomen, förväntningar och behandlingsalternativ. Om du får för mycket information från för många ställen, kommer det bara att tjäna till att förvirra och skrämma dig mer.
OM detta är non-Hodgkins lymfom, finns det behandlingar som måste hanteras av en onkolog som kommer att koordinera eventuella kemoterapi-, strålnings- eller kirurgiska behandlingar. Det är svårt att berätta dessa saker för dig och inte göra dig mer nervös inför detta; plötsligheten, misstron och oförståelsen av det hela, men ju mer informerad du är, desto bättre tålmodig kommer du att vara. Det är så viktigt att ha en positiv inställning till behandling eftersom det är känt att det hjälper kroppen att bekämpa sjukdomen.
Om det hjälper vet jag vad du går igenom. Jag fick nyligen reda på att min prostatacancer har återvänt och jag ska börja med strålbehandling den 1 juni. Så du är inte ensam om detta. Om du har ytterligare frågor eller vill diskutera något, låt mig veta. Jag kanske bara hänvisar dig tillbaka till din läkare, men jag kan lyssna och eventuellt hjälpa dig igenom vissa saker.
Svar Hej Jana,
Jag uppskattar dina vänliga ord och dina goda tankar. Jag kan inte berätta för dig hur jag har oroat mig för dig och denna plötsliga förändring som kastats mot dig. Det störde mig som om du var min patient och jag hade berättat den här nyheten för dig. Jag skulle än en gång uppmuntra dig att gå vidare med tester och vilken behandling som helst som ordineras. Dagarna framöver kommer att bli svåra, utan tvekan, men inte oöverstigliga. Jag vet det av personlig erfarenhet.
Vill du förresten berätta för mig i vilken del av landet du bor? Jag är i södra centrala Kentucky (via Colorado och New Jersey).
Håll mig informerad om händelser så finns jag tillgänglig för en pratstund när du känner behov.
