Fråga Hej, förlåt att jag stör dig.
Jag undrade bara om det var vanligt att ha båda symtomen på PMS och PMDD och om du visste något jag kunde göra för dem?
-PMS-
känslor av sorg eller förtvivlan, eller möjligen självmordstankar
känslor av spänning eller ångest
panikattacker
humörsvängningar, gråt
bestående irritabilitet eller ilska som påverkar andra människor
ointresse för dagliga aktiviteter och relationer
svårt att tänka eller fokusera
trötthet eller låg energi
matsug eller hetsätning
har svårt att sova
känner sig utom kontroll
fysiska symtom, såsom uppblåsthet, ömhet i brösten, huvudvärk och led- eller muskelvärk
-PMDD-
känslor av sorg eller förtvivlan, eller möjligen självmordstankar
känslor av spänning eller ångest
panikattacker
humörsvängningar, gråt
bestående irritabilitet eller ilska som påverkar andra människor
ointresse för dagliga aktiviteter och relationer
svårt att tänka eller fokusera
trötthet eller låg energi
matsug eller hetsätning
har svårt att sova
känner sig utom kontroll
fysiska symtom, såsom uppblåsthet, ömhet i brösten, huvudvärk och led- eller muskelvärk
Nu vet jag att du inte är läkare men jag skulle ändå uppskatta råden om situationen, jag ska ge dig lite info om för att hjälpa dig lite haha! :)
Jag är en 17-årig kvinna, jag har diagnostiserat mig själv (ja professionella hej? =D) som deprimerad. Jag skar mina handleder i årskurs 7, och trots att skolan fick reda på det och ringde mina föräldrar gjordes ingenting, jag har aldrig gått till en läkare. Min syster (20) diagnostiserades av läkare som schizofren (dock i mycket tidiga skeden) för två år sedan. Hon äter medicin och har gått i terapi sedan dess och förutom det löper det ganska mycket längs honorna i min familj tack vare min pappas sida.
Nu, mina pms?//pmdd? förstärka dessa i stor utsträckning, normalt är jag väldigt lätt upprörd. Jag blir snabbt irriterad på ingenting och jag skulle kunna gråta enkelt om jag inte får min vilja igenom. Nej, jag är inte bara en bortskämd kille, jag kan helt enkelt inte låta bli för mitt liv. Jag försöker resonera med mig själv men jag verkar bli upprörd i alla fall. Jag vill ofta aldrig gå ut, men när jag väl är ute njuter jag, men det är att komma ut som är det svåra. Och veckan eller två veckor innan min mens är jag mycket bortom detta. Jag gillar inte längre att se mina vänner, eller mysa med min pojkvän, jag vill hellre vara ensam, på min dator, i min egen lilla värld. Jag äter inte alls, eller jag hetsäter. Jag sover sällan hela 8 timmar, vissa nätter sover jag inte alls. Att inte äta gör mig illamående och yr och trött, och jag mår sällan bra. Dessutom får jag akne under PMS och detta ökar bara stressen.
Det här året har också varit särskilt skadligt eftersom jag våldtogs den 15 september 2007. Det har varit oavbrutet hårt sedan dess och har bara gjort mina symtom värre. Jag brukar få ständiga gråtformningar minst en gång i månaden runt den tiden, jag vet inte varför, jag trodde att de skulle ha slutat nu. Jag har bara berättat för några få personer om händelsen, min pojkvän och 4 vänner, och om jag berättar för dem så pratar vi inte om det. Jag är inte främmande för att inte prata om saker, jag har en känsla av att folk skulle bli väldigt avskräckta av mina "uppmärksamhetshandlingar" som min mamma skulle kalla det.
Allt som allt, jag vet bara inte vad jag ska göra. Jag blir så illamående som mina vänner frågar mig om jag mår bra under PMS, och kostomläggningen skruvar ofta också på mens. Jag vet bara inte vad jag ska göra.
Ska jag be min läkare om preventivmedel för att dämpa min PMS och hjälpa till att hålla min mens regelbunden?
Eller ska jag hitta ett sätt att be honom om antidepressiva och hoppas att det förändrar något?
Jag förstår att du inte är läkare, men jag värdesätter verkligen din åsikt, jag har ingen annan jag kan fråga.
Svar Kära Jaclyn,
Tack så mycket för att du skrev till mig förlåt att jag har tagit så lång tid att svara på din fråga men jag är för närvarande på sjukhuset. Men jag kände att det var väldigt viktigt att försöka prata med dig om vad som händer. Jag har egentligen inte så mycket expertis om PMS och PMDD men jag skulle tro att de skulle påverka ditt humör och din kropp. Jag är mycket oroad över din depression för det är inget att leka med! Och speciellt eftersom depression och sådant finns i din familj är du extra benägen att också få problem. DU MÅSTE TA DETTA PÅ ALLVAR! DU MÅSTE TILLBAKA EN LÄKARE OCH FÅ MEDICINER (OM DET BEHÖVS) för att hjälpa dig att leva en högre livskvalitet. Och du måste få OK (problem) från ditt sinne! Du kan inte gå igenom livet så här för du har en för ljus framtid för att låta den här typen av saker styra.
Du måste säga till dig själv att DETTA ÄR INTE DIN FRAMTID! att vara utom kontroll, att vara ovänlig, att ständigt känna sig deprimerad, att ifrågasätta om man är älskad eller inte, att ifrågasätta OM MAN KAN ÄLSKA NÅGON! Och du måste ta det till en högre makt för att hjälpa dig att göra detta för du kan inte göra det på egen hand och du måste förstå det och inte skämmas även om ingen omkring dig tror att det finns en högre makt.
Min syster du kan bli helad om du når ut till den som kan hela dig. Jag är klar med att predika men jag hoppas att du har tagit till dig en del av det jag har sagt och att du tar hand om dig och lär dig ÄLSKA DIG SJÄLV FÖR ATT DU ÄR NÅGON!
GUD VÄLSIGNE DIG OCH DIN FAMILJ
Navita
