Fråga Hej -
För fem månader sedan fick jag reda på att jag hade missat missfall under ett ultraljud vid 8 veckor som visade inget hjärtslag och tillväxt som stannade vid 6 1/2 vecka. Det var min första graviditet. Innan det ultraljudet hade jag inga tecken på att det var något fel - inga kramper, fläckar eller förlust av symtom.
Jag är nu 7w4d gravid. Vid 7 veckor (6w6d faktiskt) gjorde jag ett ultraljud som visade på måltillväxt och ett bra hjärtslag (133 bpm). Jag är fortfarande livrädd för att få missfall igen - eller att det har hänt och jag vet bara inte. Jag har några frågor:
1 - vet du oddsen för missfall efter att du hört hjärtslag runt 7 veckor? Råkar du veta vad missfallsfrekvensen är uppdelad per vecka på första trimetern? Jag vet att det går ner lite vecka för vecka.
2 - mina symtom är ömhet i brösten, lätt illamående, ökad hunger, matbegär och motvilja, slumpmässiga anfall av sömnighet (men inte allmän utmattning). Jag har upptäckt att de fluktuerar en hel del, och dagen för ultraljudet kände jag mig absolut inte gravid så blev glatt överraskad att det var goda nyheter. Men de senaste två dagarna har mina bröst varit märkbart mindre ömma, och jag har inte varit lika illamående, etc. Tycker du att detta är något som jag borde bry mig om? Jag vet att symtomen fluktuerar, men nu är det "normalt" att lång tid emellan de återvänder?
3 - Jag har ett nytt ultraljud planerat vid 9 1/2 vecka - vilket verkar så otroligt långt borta! Jag är halvt frestad att be om en till innan dess. Tror du att min ober kommer att tycka att jag har en galen smärta i ryggen om jag gör det? Vet du om det finns en risk med att göra flera tidiga ultraljud?
Tack för att du hjälper mig att hantera min tvångsmässiga oro!
Svar Hej Sara
Låt mig först försäkra dig om att du verkligen inte är en tvångsmässig orolig! Varje blivande mamma oroar sig för sin graviditet, men när du har varit med om ett missfall har du ännu mer rätt att oroa dig.
Så...låt mig lugna dig och svara på dina frågor...
1, Du har cirka 5 % risk för missfall efter att ett hjärtslag har hittats. Det som är bra är att vid 7 veckor går allt bra, speciellt som ditt missfall visade att utvecklingen stannade vid ungefär 6 veckor.
2, Symtom bör inte användas som en indikation på hur din graviditet fortskrider. Varför? Eftersom dina symtom orsakas av hormoner...som produceras av moderkakan. Moderkakan kan fortsätta växa även efter att embryot/fostret har stannat, det är därför som vissa kvinnor har "missat" missfall...som du gjorde..utan att symtomen minskat.
När graviditeten fortsätter upplever vissa kvinnor att symtomen lägger sig. Detta ska inte ses som en indikation på att graviditeten har misslyckats, faktiskt är jag säker på att det beror på att du har vant dig vid symptomen och inte längre märker av dem!
3, Även 24 timmar verkar som en evighet när det kommer till det okända, än mindre 2 veckor! Anledningen till att de har schemalagt skanningen för 9 och en halv vecka är så att de kan kontrollera framstegen, om de gör en tidigare (ur medicinsk synvinkel) skulle det vara slöseri med tid eftersom det görs för utvecklingsövervakning. Din OB kommer inte att tycka att du är en smärta, men jag tror att det är viktigt att förstå att specialister och finansiering är sträckta så att de mycket väl kan övertala dig att vänta.
Den tidigare skanningen var uppenbarligen tillräckligt lovande för att de skulle tillåta 2 veckor mellan skanningarna så lita på dem på den här :0)
Jag vet precis hur du känner, Sara. Jag går faktiskt igenom samma sak nu. Jag är gravid i 7 veckor och har min första tid hos barnmorskan på måndag. Du är så lyckligt lottad att få en skanning så tidigt, jag kommer förmodligen inte att ha en på minst 3 veckor till trots mitt missfall. Nivån på vård du får är utmärkt!
Det är naturligt att oroa sig. Jag gör. Om jag inte blir sjuk, får ett stick i magen eller mina bröst inte gör ont så går allting igenom mitt sinne. Missfall är så vanligt att det uppskattas att 1 av 3 kvinnor upplever då, vissa utan att ens veta om det. Men jag ser på det så här.....det händer oftast för att det är ett genetiskt/utvecklingsfel &om det ska hända så är det redan bestämt.
Jag ska njuta av min graviditet och försöka att inte oroa mig, för imorgon kan det mycket väl tas ifrån mig. Jag har en bra känsla av att allt kommer att ordna sig! Oro får dig bara att må sämre och det finns många kvinnor som skulle göra vad som helst bara känna allt vi är nu...så jag säger "De här till er, damer!" Om det är något fel kommer jag att oroa mig om eller när jag kommer till det.
Du har försäkran om en tidig skanning och utmärkt förlossningsvård, jag tror att vi båda kommer att vara på sjukhus samtidigt och av samma ... och mycket riktigt ... skäl!
Jag hoppas att detta har återförsäkrat dig. Om jag kan hjälpa till med något mer, tveka inte att kontakta mig!
Vänliga hälsningar
Sarah
