Love Beauty >> Älskar skönhet >  >> FAQ >> Skönhet och hälsa >> Kvinnors hälsa >> ObGyn Graviditetsproblem

Bulimi och graviditet


Fråga
Hej, jag är 23 år och blev nyligen gravid. Under de senaste fem åren har jag varit bulimiker och har i viss mån ägnat mig åt anorektiska beteenden. Jag trodde inte att jag kunde bli gravid eftersom jag bara har tre mens om året och trodde att min kropp var för undernärd för att bli gravid. Men jag gjorde det, och min pojkvän och jag är glada över det. Men jag är så rädd för vad min bulimi ska göra för att skada mitt barn. Jag försöker äta och hålla nere tre balanserade måltider om dagen men hur mycket jag än försöker kan jag inte undvika att kräkas upp. Jag är också frestad att svälta mig själv men det gör jag inte eftersom jag vet hur skadligt detta skulle vara för mitt barn och även kommer att störa min typ 1-diabetes, vilket också kan skada mitt barn. Jag är så rädd för min bebis och vet inte vad jag ska göra. Jag har försäkrat min pojkvän att jag har slutat tömma på grund av min graviditet men jag rensar fortfarande ungefär fem gånger dagligen, allt jag gör för att försöka stoppa mig själv fungerar aldrig. Jag vet att min kropp tillhör mitt barn nu när jag är gravid men jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag är sååå rädd att jag ska få missfall. Kan bulimi orsaka allvarlig skada på mitt barn? Finns det några åtgärder jag inte kan vidta (förutom det uppenbara att sluta tömma) för att skydda mitt barn från dessa risker? Dessutom vet jag inte hur väl min kropp kommer att klara av att bära ett barn till full termin. Jag väger 96 pund, har blåmärken på kroppen på grund av vitaminbrist och är allvarligt anemisk. Kan detta skada mitt barn? Och kan min graviditet orsaka ytterligare skada på min egen kropp? Tack så mycket.

Svar
Kiersten,

Jag skulle kunna gå in på en lång förklaring av de betydande farorna för inte bara ditt barn utan ännu viktigare dig på lång sikt med både bulemi och anorexi, men det skulle inte ändra det faktum att du behöver rådgivning. Du vet uppenbarligen att du har detta problem, och du måste därför erkänna detta för din läkare (OB) och förhoppningsvis kommer han eller hon att hänvisa dig till rådgivning. Detta är helt avgörande för din hälsa och ditt barns.