Bör jag vara orolig?

Fråga
FRÅGA:Kära läsare, jag är 13 och jag undrar om min mamma kanske kommer att vara med ändå. Du ser för några månader sedan var jag det så jag var tvungen att gå till läkarna. Efter att han hade avslutat med mig sa min mamma ''åhh kan jag prata med dig om du vet vad'' och han sa ''ja visst''. Jag lyssnade egentligen inte så mycket men jag hörde honom säga om en knöl i hennes bröst och så och då sa han till mig att det var bäst om jag gick ut. Sen tidigare idag tittade vi på ett program och det hade en kvinna med bröstcancer i. I slutet stod det om du påverkas av något av det här samtalet ect, min mamma bara stirrade på tv:n och rörde sig inte alls. Sedan försökte jag fråga henne något men hon rörde sig inte så jag frågade igen och hon sa ''ohh yeah umm, jag måste precis städa lite''. Har jag fel att vara orolig? Jag vill inte fråga henne eftersom det inte finns så mycket bevis på det. Vi har aldrig varit så nära men jag är lite rädd att jag ska förlora henne eftersom hon är en av de enda människorna jag har kvar i mitt liv. Tack för att du läste

SVAR:För att du bara är 13 verkar du vara ganska observant! Ja det är möjligt att din mamma kan ha bröstcancer. Men först och främst är det inte säkert. En bröstklump kan vara en cancer men det är inte säkert. Det kan vara andra saker också som inte är farliga. För det andra, även om det är en cancer kan den mycket väl botas. Faktum är att de flesta bröstcancer - men inte alla - botas för närvarande. Fast jag kan såklart inte lova något! Vänligen håll mig uppdaterad!


Du kan också nå mig på:http://www.lifestylerescue.com/expert/health-fitness-advice/dr-claes-gustaf/128



---------- UPPFÖLJNING ----------

FRÅGA:Tack för att du svarade så snabbt. Och jag är nu 14 eftersom det är min födelsedag idag :) Jag undrade tror du om jag kanske pratade med någon om det kan det hjälpa mig? Du förstår att det här året har varit mitt svåraste år hittills eftersom jag förlorade min bästavän efter en astmaanfall för någon månad sedan, min pappa som fick en överdos av droger, min farbror från en hjärtinfarkt och så många fler. Du ser att personen som jag kallar mamma nu är min adopterade mamma och min biologiska mamma är alkoholist och har psykiska problem, så om min adoptivmamma mår dåligt (så mycket som jag har sagt innan jag hatar henne och önskar att hon var död) det skulle bara bli för mycket för mig. Jag är bara rädd för att förlora någon annan..Jag har aldrig riktigt försökt prata med någon om mina problem..hjälper det?

Svar
Grattis! Jo, det kan det. Men din fråga ligger något utanför mitt expertområde här. Jag är ingen psykiater eller psykolog. Men prata med någon du har förtroende för. Bäst av allt prata med någon som är professionell när det gäller att prata med människor och hantera problem. Du kan få hjälp med det genom din skola eller din kyrka/synagoga eller socialtjänsten. Lycka till!