Luftfuktare är vanliga hushållsapparater som är utformade för att öka luftfuktigheten. Den vanligaste typen av luftfuktare är en evaporativ luftfuktare. Den filtrerar vatten från en reservoar. Vattnet avdunstar och det släpps ut i luften. Medan luftfuktares avdunstning är baserad på rummens luftfuktighet, använder alla förångningsbefuktare vekar för att absorbera och släppa ut förångat vatten.
Fuktare med svampveke är vanligtvis de billigaste. Denna veke absorberar vatten som en disksvamp. Använd denna typ av veke i hemmagjorda luftfuktare. Köp en 1-tums tjock svamp och fäst svampen på ett spett. Placera svampen ovanför en skål med vatten, så att ½ tum av svampen doppas i vattnet. Placera en fläkt direkt bakom svampen. Eftersom denna veke absorberar vatten cirkulerar fläkten sin fukt i rummet.
Skumfuktarvekar finns i dyrare luftfuktare eftersom de kostar mer att tillverka och skumveken är dyrare att byta ut. Skummaterialet kan variera. Vanliga skumvekar är tillverkade av vävd eller veckat fibermaterial. Komprimerat cellulosaskum vinner popularitet på grund av dess förmåga att upprätthålla högt luftflöde när det är vått. Kontrollera bruksanvisningen för din luftfuktare för att avgöra om du får använda en skumveke.
Tygvekar fungerar enligt samma princip som andra vekar. När duken absorberar vatten cirkulerar en fläkt som avdunstar vatten i hela rummet. Tygvekar finns vanligtvis i billigare luftfuktare. Ostduk används vanligtvis eftersom den kan absorbera vatten. På grund av de små hålen i tyget kan vatten lätt passera igenom, vilket ökar mängden fukt som levereras till rummet.
Eftersom svamp-, skum- och tygvekar ständigt utsätts för vatten, är de grogrund för oönskade organismer, som mögel. Mögelproblem är vanligare i svamp- och tygvekar. Typen av vatten som används spelar en direkt roll i mögel- och mineralutvecklingen. Vatten med högt mineralinnehåll ökar till exempel sannolikheten för att exponera höga halter av mineraler i luften, enligt Naturvårdsverket.