PMS, eller premenstruellt syndrom, upplevs av uppskattningsvis 85 procent av alla kvinnor någon gång under livet. PMS är en paraplyterm som används för att beskriva ett antal fysiska och känslomässiga förändringar som kvinnor genomgår dagarna mellan ägglossning och början av den månatliga perioden. Dessa förändringar tillskrivs förändrade hormonnivåer i kroppen.
Ökade nivåer av vissa hormoner kan resultera i specifika PMS-symtom. Utsöndringen av för mycket prolaktin från hypofysen orsakar ömma bröst. Överdriven prolaktinsekretion kan också störa ägglossningen och kan resultera i oregelbunden mens. Ett annat hormon, aldosteron, utsöndras av binjurarna. Aldosteronnivåerna ökar normalt efter ägglossning. Detta hormon verkar genom att orsaka vätskeretention, vilket i sin tur leder till uppblåsthet, huvudvärk och svullna bröst hos vissa kvinnor.
Hjärnan använder inte den humörstabiliserande signalsubstansen serotonin effektivt hos vissa kvinnor, vilket resulterar i depression eller ångest. Endorfiner, som är naturliga humörhöjare, kan utsöndras i minskade mängder av hypofysen, vilket bidrar till depression och till ökad smärtkänslighet. Ökad känslighet för insulin kan resultera i episoder med lågt blodsocker, vilket i sin tur kan öka irritabilitet.
Det är inte helt förstått varför vissa kvinnor upplever PMS, och andra inte. Kvinnor med en nära släkting som också har PMS är mer benägna att själva drabbas av PMS. Typerna och svårighetsgraden av symtomen varierar från en kvinna till en annan. En allvarligare form av PMS kallas premenstruell dysforisk störning, eller PMDD.
I allmänhet tenderar PMS att bli värre ju närmare en kvinna kommer klimakteriet. PMS-liknande symtom kan också utlösas när en kvinna genomgår stora hormonella förändringar (som de som inträffar under graviditeten), när hon tar hormonella preventivmedel eller efter ett missfall eller förlossning.
PMS ger detaljerad information om PMS, PMS-medel, PMS-symtom, PMS-behandling med mera. PMS är systerplatsen för ägglossning och befruktning.