Något oväntat hände när jag fyllde 50. Egentligen började det
året innan när jag började känna att de stora 50 stadigt
närmade sig. Jag slutade bry mig – inte om mig själv – faktiskt
tvärtom. Jag började verkligen bry mig om mig själv när jag började
bry mig mindre om hur jag låter, hur jag uppfattas, vad folk
tycker om mig. När jag tittade runt på mina flickvänner som alla
antingen närmade sig sin 50-årsdag eller som länge sedan
var där, insåg jag att vi alla delade den här känslan. Vilken
överraskning det var – snarare än att förutse min 50-årsdag som en
fruktad "over the hill"-händelse, jag känner faktiskt att det gav mig
en ny frihet; en frihet att inte ta så mycket på allvar. Jag
menar inte att antyda att jag har blivit oförskämd, okänslig eller liknande. Jag bryr mig helt enkelt inte om många av de saker jag kände mig
brytt mig om innan och jag skrattar mer. Nu har jag alltid varit en
fast, frispråkig person, så vad är egentligen annorlunda? Jag har
undrat vad det här fenomenet handlar om eftersom det här är
en unik och ganska underbar upplevelse som många av oss kvinnor
delar.
En ny morgon såg jag det tydligare när jag var med en
grupp på 5 kvinnor som jag träffar för frukost två gånger om året. Vi hade
vart grannar och med jämna mellanrum gått kompisar, men under årens lopp har scheman och flytt till andra stadsdelar gjort det mindre bekvämt att komma
tillsammans. Vi hänger med varandra och
nyheterna om våra familjer genom denna frukost två gånger om året där vi
firar våra födelsedagar. Något hade förändrats och att bli
sammans förra gången var annorlunda. Tre av oss har precis fyllt
50 och två kommer att fira sin 50-årsdag i år.
Vårt vanliga samtal och samtal hade en annan kvalitet
– det var vanvördigt och roligt på ett helt nytt sätt som om inget ämne längre
var för tabubelagt för att prata och skratta om. Vi bytte
födelsedagskort och presenter som fick oss att skratta så högt åt oss själva
att andra människor i restaurangen inte kunde låta bli att le och
önska att de var med på skämtet.
En av mina vänner nämnde Red Hat Society för kvinnor 50
år och äldre, som firar "agera din ålder". Detta fick
mig att inse att de känslor jag har är mer än en personlig
upplevelse och delas av så många kvinnor. Min nyfikenhet,
driven av min bakgrund inom psykologi, fick mig att tänka på detta
gemensamma band. Jag insåg att när vi fyller 50 får vi en
glimt av vår dödlighet och gör ett val om hur vi vill
må och leva resten av livet. Vid det här laget vet vi vad som är
viktigt och vad som inte är det, vad som måste tas till oss och
när vi kan skratta ogenerat åt oss själva och åt varandra.
Vi har varit att göra alla, eller nästan alla, saker vi
förmodas göra i 50 år och vi kommer att fortsätta (de flesta
i alla fall) eftersom det här är saker vi vill ha i vårt liv. Men
nu när vi har levt i 50 år — de kommande 50 åren låt oss skratta
högt åt oss själva lite mer och lite högre och göra vardagen
bara lite roligare! Det finns trots allt mycket att le åt.