Jag har en fantastisk skylt över mitt skrivbord. Den är ljusrosa med
vita bokstäver:"Alla människor är skapade lika ... stackars saker."
Jag har trott i åratal att kvinnor inte ska sträva efter
jämställdhet med män, inte heller ska någon minoritet sträva efter jämställdhet
med ”normen”. Kvinnor är bättre än så. Så är svarta. Så
är latinamerikaner. Så är alla andra minoriteter.
När jag glömmer den här lilla lektionen i livet verkar något
uppstå för att påminna mig. Senast läste jag en intervju som
BusinessWeekOnline genomförde med Marianne Sensale-Guerin,
Årets småföretagare
Small Business Administration. Som svar på frågan om varför hon trodde att SBA
valt henne, sa Sensale-Guerin:"...Jag tror att de tittade
nära på hur jag behandlar mina anställda. Jag är stolt över att ta
hand om mina anställda – de måste ha försäkring, flexibla
tider, semester. Vi lever i en värld där du har båda
föräldrar som arbetar, och som arbetsgivare är jag väldigt känslig för dessa
frågor.”
Och Sensale-Guerins mål? För att vara tillräckligt framgångsrik så att
hon kan sälja sin verksamhet till sina anställda – de kan då
skörda frukterna av sitt hårda arbete medan hon gick i pension.
Hur många arbetsgivare har du någonsin arbetat för som var så
känsliga för de anställdas nuvarande OCH framtida behov? Hur många
arbetsgivare bryr sig ens?
Nej, jag är väldigt glad över att kvinnor inte är jämställda med män. Kvinnor ger
ett helt nytt perspektiv till affärsvärlden. Och det är på tiden
tid.
Jag är också väldigt glad över att vi har lyckats ta oss förbi de tidiga
åren av "kvinnoliv". Då var jag en av de tidiga medlemmarna
i Silicon Valleys affärskvinnors förening. Jag är ledsen
att rapportera att vi en gång ägnade ett helt möte åt att prata
om vilken typ av halsduk/slips vi ska ha med våra affärskostymer:
ska den vara mjuk och floppig, eller kort och styv? Ännu värre,
konsensus var att det borde vara så mycket som en mans slips som
möjligt, så att vi kunde "passa in".
Vi har kommit långt, älskling. Och det är på tiden.
Min mormor var entreprenör innan ordet uppfanns,
som ditt kan ha varit. Många kvinnor lämnades ensamma för att klara sig
själv och uppfostra sin familj. Min mormor drev en
mack och skötte en liten gård, med två klistermärken på sitt
fönster som hon var oerhört stolt över:en från armén och
en från marinen som var och en visar att hon hade en son i sin tjänst. Det
var under andra världskriget. Hon hade själv uppfostrat dessa två söner med sin
bensinstation och sin lilla gård och fortsatte med båda tills
död ett decennium senare.
Jag vågar säga att mormor inte brydde sig om disketter. Hon hade
viktigare saker i huvudet. Och det borde vi också.
Vi har familjer som behöver vår vägledning och kärlek. Vi har
gemenskaper som behöver vårt ledarskap och lyhördhet. Vi har en
värld som kan dra enorm nytta av de gåvor som vi som
affärskvinnor kan ge den. Och vi har företag som behöver
... ja, en kvinnas beröring.
Min andra mormor skaffade också sin familj själv – 5 barn
och en handikappad man. Hon var en sjuksköterska, välsigna hennes hjärta. Det är
för henne och legionerna som henne som den moderna kvinnorörelsen
är menad att hjälpa mest av allt.
Det är på grund av arméerna av kvinnor i mitten av 1900-talet som kämpade
för lika lön, bättre arbetsvillkor, barnomsorg, hälso
försäkring, Medicaid-program och arbetsdelning som vår del av
världen har blivit en bättre plats.
Vi har verkligen inte vunnit alla våra strider. Det är fortfarande en
lång väg kvar. Men herregud, kan du föreställa dig hur vår värld
skulle se ut om vi hade varit som män? Om vi bara hade tagit på oss
kostymer och sagt:"Ja, sir."
Nej, vi valde att vara annorlunda. Vi valde att representera de
underrepresenterade, de fattiga, de försummade. Och mer kraft till oss
för att vi har försökt. Jag kommer att välja sköldpaddans väg, långsam och
stadig, så att alla kommer att gynnas när vi vinner våra krig.
Det fanns nyligen ett History Channel-program som visade att nazister
proklamerade att amerikanska kvinnor aldrig kunde hjälpa till i krigsinsatsen
eftersom vi inte kunde göra något allvarligare än att damma av ett bord.
Det gjorde de' Jag känner inte Rosie the Riveter, eller du eller mig.
Jag firar vår skillnad.
Jag kommer att kämpa med näbbar och klor så att kvinnor och minoriteter inte
måste vara jämställda med män.
Följer du med mig? Det är dags.