Jag började fundera på detta ämne precis i december. Åh, jag hade
tänkt på det förut men inte riktigt på den intensitet jag har
tänkt på det på sistone. Jag blev skadad på jobbet i december 04
och det ledde till att "Tänk om jag inte kunde arbeta längre?"
Min läkare sa till mig att han tyckte att jag skulle byta yrke. Jag är en
hemvårdare för äldre. Det är som skomakarna
barn som inte har några skor. Jag hanterar åldrande av resultaten och
planeringen eller bristen på planering dagligen på mitt jobb. Så jag är mer medveten
om problemen än de flesta. Men i mitt eget liv hade jag
inte gjort så mycket åt att planera. Jag hade uppriktigt sagt varit för upptagen
försörja mig. Jag uppfostrade bara de sista av mina barn
för ungefär tio år sedan. Jag har sedan dess köpt ett hus som de flesta
folk gör i 20-årsåldern och det gjorde jag också men sålde det för att jag var
ensamstående mamma och det var för mycket underhåll. Jag började dock med att
köpa det huset för att göra lite ekonomisk planering. Jag hade inte haft
kredit på flera år. Mina kreditvärden blev mycket bra. Jag
använde inte min kredit på ett klokt sätt eftersom jag även vid denna sena ålder i livet
visste väldigt lite om att hantera mina pengar. Jag visste hur jag skulle överleva
som ensamstående mamma och gjorde ett ganska bra jobb med att uppfostra mina barn
men jag hade verkligen aldrig mycket extra pengar. Så ekonomisk
planering kom aldrig riktigt in i bilden. Tja, jag avviker, jag
gjorde några uppoffringar för att köpa det här huset. Jag bodde hos en
dam i fem år och sparade pengarna jag skulle ha betalat på
hyra för handpenning på ett hus. Jag har varit i det här huset
sedan sex år. Jag har också satt upp en hel del skulder. Jag har
skollån som jag avslutar min högskoleexamen vid ett mycket sent
datum. De är lika mycket som jag skulle ha betalat för ett hus för några
år sedan. Jag har också en hel del kreditkortsskulder som var
bara levde över mina tillgångar. Jag har nu köpt en ekonomisk
plan som gav mig en bra plan för att bli skuldfri och betala av
mitt hus inom tio år. Det här är verkligen den första riktiga
planeringen jag hade gjort när det gäller åldrande. Rådgivaren sa till
mig vad är vinsten för den här planen? Jag visste bara inte. Sedan tänkte jag väl att det jag vill är att betala av alla dessa skulder och mitt
hus. Sedan vill jag sälja mitt hus och hitta ett annat i
ett billigare område. Jag började också en plan för att ha tre
affärer online. Om jag kunde ha ett eget onlineföretag som jag
kan tjäna ett bra liv på så skulle jag kunna jobba var som helst. Jag
har inte gått mycket längre än så. Nu antar jag att mina nästa steg är att
arbeta med verksamheten som jag ska försöka bygga upp. Fortsätt
med min ekonomiska plan för att betala av mina skulder. Jag behöver också skaffa en
begravningsplan, ett testamente, ett hälsovårdsdirektiv och skriva till mina
barn vad jag skulle vilja göra med mina personliga tillhörigheter. Jag har
hittat på en sida om odödlighet som jag tänker utforska
fullständigt. Jag trodde att det handlade om att vilja leva för evigt
men ju mer jag läser om det desto mer tror jag att det handlar om
livskvalitet. Jag läste mycket annat I Encyclopedia of
Aging säger Palmore (1995) att en omfattande definition av
framgångsrikt åldrande ”skulle kombinera överlevnad (livslängd), hälsa
(brist på funktionshinder ), och livstillfredsställelse (lycka).” (s.
914). Dessutom har vissa gerontologer diskuterat liknande
frågor med hjälp av olika termer som "anpassning" eller
"anpassning" till åldrande. En andra stor teori om åldrande, kallad
aktivitetsteori, föreslog att människor åldras mest
framgångsrikt när de deltar i en hel omgång dagliga
aktiviteter, det vill säga hålla sig sysselsatta ( Lemon, Bengtson &Peterson
(1972). Denna teori verkade förklara ökningen av volontärarbete
och senioraktivism på 1960- och 1970-talen och kan ha varit
delvis ansvarig för offentlig politik som undertecknade
utveckling av äldreboenden och andra fritidsanläggningar
under den perioden. Idag har teorin förkastats av
gerontologer som ser den som för snäv i sin underförstådda förespråkande
för en viss livsstil. Empirisk forskning har visat
heterogeniteten hos äldre människor, inklusive många människor som
föredrar mindre strukturerade liv eller inte har hälsan eller medel
att fullfölja ett fullständigt schema av aktiviteter. Ändå, aktivitet
sägs allmänt av äldre vuxna själva som nyckeln till
framgångsrikt åldrande, så mycket så att gerontologer har döpt
denna filosofi till "den upptagna etiken" (Ekerdt, 1986). Jag har aldrig gillat
den här teorin varför skulle äldre vuxna ge bort tid där. De
är mer erfarna och kan bättre mentor. De borde enligt
min mening anlitas som mentorer till näringslivet. Framgångsrik åldrande
Åldrande är något vi alla har gemensamt. Men jag tror verkligen
vi kan välja mycket av hur vi åldras. Vi kan äta rätt, ta
vitaminer, träna vår kropp och vårt sinne. Vi kan växa
andligt. Vi kan hitta saker som intresserar oss. För mig är detta
skrivande och research. Jag är inte särskilt konsekvent i att äta rätt
och träna. Jag vet inte varför det beror på att jag verkligen är
motiverad att träna och äta rätt ett tag sedan tappar jag
motivationen. Jag jobbar nätter och ibland blir jag bara riktigt trött
och vill inte göra annat än att sova. Men jag har det valet
och jag vet att det kommer att påverka hur jag åldras. Vi har alla gjort något
för att leva länge och jag har varit vårdare nu
i tio år eller mer men jag har varit med om många andra saker i livet
och jag har kapaciteten att arbeta inom ett annat yrke. Det är
bara att övervinna prokrasionering. Det är svårt att ändra
något som inte passar längre men vi fortsätter att göra det ändå. När
jag skriver och forskar mer om detta kommer jag att berätta hur jag
gör.